Den ”bästa” verkligheten
Jag tror vi alla känner det nu. Pandemin ligger som en våt filt över oss och det känns lite tungt. Så jag tänkte vi skulle leka lite med tanken om den ”verkliga” verkligheten.
Vi har fem sinnen som tar in stimuli utifrån. Vi ser, hör, känner lukter och smaker och vi känner saker med exempelvis våra händer. Tillsammans är detta vårt yttre filter och när våra sinnen stimuleras påverkar det våra organ som ständigt skickar rapporter till hjärnan.
Vi påverkas också av ett inre filter vi har om förväntningar, intressen, minnen och tidigare erfarenheter. Det här kallas för selektiv perception.
Den ”verkliga” verkligheten
Vad är då den ”verkliga” verkligheten? Svaret är att den finns inte. Istället finns ett antal verkligheter i våra hjärnor som är påverkade av både vårt yttre och inre filter. Man kan säga att vi upplever världen genom våra egna glasögon som släpper igenom det våra yttre och inre filter tolkar. Vår verklighet är med andra ord unik. Det finns lika många verkligheter som det finns människor på jorden. Till och med när det uppstått ett minne kan det förändras över tiden.
Men om den ”verkliga” verkligheten inte finns, då borde vi väl kunna påverka hur vi ser på verkligheten?
Acceptera det vi inte kan påverka
Det finns saker som vi inte kan påverka i form av yttre faktorer som exempelvis pandemin. Den är här, oavsett vad vi tycker om det. För de delar i livet som vi inte kan påverka behöver vi hitta någon form av acceptans. Det är vad det är. Och oavsett hur upplevelsen är ska vi undvika att lägga för mycket energi på det vi inte kan påverka, det är att elda för kråkorna och tröttar bara ut oss och gör att livet känns tyngre.
Den ”bästa” verkligheten
Däremot finns det alltid saker vi kan påverka och det är här vi ska lägga vår energi genom att medvetet skapa den ”bästa” verkligheten. Den bästa verkligheten är den som hjälper oss att fungera optimalt och handlar mycket om attityd, att tänka positivt och se möjligheter.
Mänskliga konflikter kan ha att göra med att vi ser så olika på saker och ting. Det finns alltså ingen sanning. Istället bör vi ställa oss frågan om vi kan se positivt på varandras olikheter? Kopplat till förra veckans blogg om våra unika talanger, så är det en styrka att vi kan olika saker och ser verkligheten på olika sätt. Där en person tappar intresset blommar en annan ut fullständigt. Därför ska vi uppmuntra varandra att vara de vi är, för det kommer alla tillgodo.
